Alla med rubbade sömnmönster vet hur nedrans trött man blir och känslan, jag vill ju bara soooooova infinner sig i tid och otid.
Vår lilltjej har nattskräck. Eksem har hon med så remiss till allergitest är gjord. Nattskräcken är värst, hon gråter helt hejdlöst och är okontaktbar i sina "attacker". Hon skriker alltså i sömnen och vi känner oss hjälplösa. Allt mellan en kvart till en timme och runt tre fyra perioder per natt. Jobbigt är det. På detta kliar eksemen och stör henne.
Nu har vi fått salva för klådan och fina tips för att förebygga de nattliga attackerna har vi fått leta reda på själva. BVC i all ära men allt som mest får man rådet att ge Alvedon och härda ut. "Kanske är tänderna" fast hon får ju inte en ny tand varje natt, för jösses vad många tänder hon hade haft då ;)
Hur som haver så har bloggandet blivit lidande för all energi går åt att ladda ny energi mellan varven. Det mest mystiska med nattskräck är att hon är lika glad och utvilad på morgonen, för hon sover ju trots att hon skriker. Tur är ju det, att hon inte minns känslan på morgonen. Det vet man ju själv hur det är menar jag, att gå med en mardröm i minnet.
Nåväl, nu hoppas vi att de nya rutinerna och allt ska hjälpa henne med nattskräcken :) för fy bövelen vad söt hon är när hon sover!
