Vantar till de små

I höstas stockade jag ett par vantar till Elsa, typ bara "påsar" eftersom hon inte använde sina händer då. De va bara till för att värma henne. Nu när hon pekar, vinkar och vill hålla sig i bumberbaren (heter det så?) på vagnen bestämde jag mig för att det var dags för tumvantar.

Virkade ihop ett par, och blev nöjd. Hon låter som sitta kvar, även om själva påtagandes av dom är jobbig liksom.

Börjar från fingertopparna och arbetar mig mot armen såhär;

4 lm, slut till en ring med en sm. Sedan 7 fm om ringen.
V 2: 2 fm i varje fm
V 3: 2 fm : 1 fm upprepa varvet ut

Detta blev lagom omkrets för hennes små händer kan alltid öka efter behov.

V 4 och fram till där tummen ska vara virkas 1 fm i varje fm, slutar varje varv med sm och börjar varje varv med lm.

För tummen virkade jag sex lm och fortsatte sedan virka till handleden börjar. Därefter bytte jag färg och 2 varv fm därefter 1 varv st och slutar med ett varv fm.

"Plockade" sedan upp 12 fm för tumme och virkade runt runt tills den blev lagom stor, minskade såhär 1 fm 2 fm tillsammans varvet ut sen 1 varv 1 fm i varje fm. Slöt tummen med sm genom båda lagren :)

Fm : fast maska
Lm ; luftmaska
Sm : smygmaska
St : stolpe

Tycker tumvantar är det bästa på en så liten, tillräckligt pilligt att få i tummen i tummen, tänk hur pilligt det vore med fingervantar, när reflexen är att knyta näven ;)

Fasta tider oavsett

Detta är vår dotter. Tills för ca en månad sedan sov hon till åtta halv nio på morgonen, bråkade sällan om nätterna. Vi har varit bortskämda minsann. Nu vaknar hon sex, halv sju. Och inatt har hon inte varit nöjd (läs inte panikskrikit) alls, eller JO det har hon. På mig, kryllandes med nappen på ske och storflinande. Då har hon varit jättenöjd. Mellan ett och fyra har jag och hennes pappa låtsats som att hon inte är vaken. Allt för att sända signalen "det är natt, på natten sover vi"

Till slut gav Björn upp tog med sig loppan ned och la sig på soffan, efter en stund byttes vi av och han fick lägga sig i sängen. Där låg jag halvsovandes med en kryptränande bebis på mig. Och även om hon körde på inatt vaknar hon kvart över sex, supernöjd och utvilad. Jag har bryggt full kanna kaffe vi är inte i synk idag.0

Fortsätter tanta mig

Har blivit klar med min frihandsstickade magtröja med kort ärm idag. Jag minns bara garnkvalite, stickstorlek och antal maskor. Tildagarn stickor 4,5 och 5,5 samt strumpstickor nr 4 till ärmarna. 136 maskor. Får sätta mig och titta på tröjan och skriva ned mönstret, för jag blev riktigt nöjd med den. Ska göra en till fast i normallängd i lite mer mjuka toner eller riktigt ceris vore snyggt!

Är mest nöjd med detaljen i ryggen!

En egen Per Morberg at My service

Jag har fått mig en alldeles egen Per Morberg. Han bakar och syltar. Manligt.

Det är mycket godare med egengjord sylt, faktiskt.

Samma med barnmaten, vi gör till Elsa. Tar undan till henne innan vi kryddar till det. Nu händer det ibland att vi köper färdig. Nu till min fundering. Varför färgar köpematen av sig, till exempel köttfärssåsen, mycket mer och starkare kulört än den vi gör själva som också innehåller tomatpure? Det är något fuffens I say! Nu ska vi samsova, man får det när man är sjuk.

(o)vikt(igt)

Såhär sades det innan jag blev gravid, nio månader upp, nio månader ned. Allt handlade om viken, kilon och gram, till och med hekton. Jag fick sådan noja att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Råden var många, vad, hur och när jag skulle äta. Allt för det kommande barnets skull. Ät inte så, då kan barnet få ADHD, DAMP och andra psykosociala sjukdomar. Äter du DET blir det en stor bebis, det är inte bra. GAH! Till slut gav jag fan i det och njöt. Till saken hör även att jag i vecka 11 blev heltidssjukskriven på grund av foglossningar, så viktuppgången som begav sig till onormal var oundviklig. Jag kunde röra mig sisådär i 1km/h och knappt 30 minuter i sträck.

Så att gå från supertränare, som sprang ca 3 mil i veckan och styrketränade mellan tre till fem gånger per vecka till att bli parkerad i en soffa. UTAN snus dessutom. Jädrar i min låda vad synd det va om mig. Inget jag beklagade mig nämnvärt över, inte utåt, men sambon fick ju höra det ena och andra. Graviditeten tickade på och höftat räknat blev det ca 40 kilo upp på nio månader. 40 KILO! det är en hel människa. i vecka 12 hade jag redan gått upp tio. Min Barnmorska lät mig inte väga mig förrens i vecka 35 då var jag redan närmare 30 kilo upp. Så för min egen skull har jag fotodokumenterat detta fysiska (ack så fantastiska) spektakel.

 1. Maj 2011

 2. Veckan innan plusset på stickan, tjejmilen avklarad på 1h 2 min

 3. Vecka 22

 4, dagen innan Elsa kom

 4. Fötterna dagen innan förlossningen

 5. Fot dagen innan förlossning

 6. Jag har vaknat på intensiven, träffar och håller vår dotter för första gången

 7. Idag, nio månader senare

8, Idag nio månader senare.

Jag är sjukt tacksam för livet jag fått genom att bli mamma, jag är mer tillfreds med mig själv och jag har hittat en balans. Det handlar inte om kilon, det handlar om hälsa. Att kroppen kan bära 40 kilo mer än vad den ska och sedan orka föda fram ett barn och sen hitta tillbaka till sin form, det är for mig fantastiskt. Efter förlossningen som slutade i kamp om liv för både mig och Elsa, har jag lärt mig att uppskatta det jag har, jag tar vara på livet mer idag än tidigare. Det är skört och bräckligt och allt för kort för att hängas upp vid kilon hit och dit. För mig, idag, handlar det om att må bra vara sund både fysiskt och psykiskt. Jag har fortfarande problem med ryggen och därför är det viktigt att hålla igång, träna upp mig, stärka mig, Elsa blir inte lättare att bära och kroppen min måste hänga med allt eftersom hon växer. Och jag tror på framtiden och på syskon, därför ska jag bli stark på alla vis. Målet för 2013. Inga nyårslöften som ni märker, detta har tagit tid, det är redan Mars och snart blir hon ett år- nu fortsätter jag sticka och leka med min fina tjej!

Sy sy sy jag vill bara sy!

Hela helgen har präglats av sömnad. Fått till två body med raglanärm och ett par harembyxor med bakficka till Elsa. Att jag inte la mer energi på sylentionerna ångrar jag, men nåt har ju fastnat ;)

Nu ska jag egentida som det kallas med att fortsätta virka på Elsas klänning.