En gnutta fnurra på tråden

Har precis tittat till den lilla som sover hur gött som helst. Tänk att få vara liten och verkligen kunna leva i nuet. Jag övar mig på det där som kallas "mindfullness". Det går bättre och bättre, men så ibland händer det något som får mig att sväva iväg. Just då är stickningar, virkningar eller sömnad min räddning. Särskilt efter den lillas läggdags. Det är ju faktiskt då all tystnad och tankar kommer.

Under dagen har denna klyschiga fras poppat upp "dont worry about what other people think or say, nobodys perfect anyway"
Det är väl det jag behöver bli bättre på, gnugga näsan i fett och skinn och tuffa till mig. Det är lätt att älta och vältra i det föregångna tyvärr. Och hade jag vetat det jag vet nu för några år sedan hade jag.... STOPP!!! Ska inte fortsätta på den tankebanan.

Jag andas lite och tänker ut nya skaparprojekt och blickar framåt. Tackar alla inblandade under dagen som gjort den så bra. Har faktiskt klarat första joggingrundan sen september 2011. Umgåtts med bra människor och nu, nu sluter jag ögonen och drömmer om garner och tyger och allt jag vill skapa.

Tack Elsa för att du lär mig leva NU.