(o)vikt(igt)

Såhär sades det innan jag blev gravid, nio månader upp, nio månader ned. Allt handlade om viken, kilon och gram, till och med hekton. Jag fick sådan noja att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Råden var många, vad, hur och när jag skulle äta. Allt för det kommande barnets skull. Ät inte så, då kan barnet få ADHD, DAMP och andra psykosociala sjukdomar. Äter du DET blir det en stor bebis, det är inte bra. GAH! Till slut gav jag fan i det och njöt. Till saken hör även att jag i vecka 11 blev heltidssjukskriven på grund av foglossningar, så viktuppgången som begav sig till onormal var oundviklig. Jag kunde röra mig sisådär i 1km/h och knappt 30 minuter i sträck.

Så att gå från supertränare, som sprang ca 3 mil i veckan och styrketränade mellan tre till fem gånger per vecka till att bli parkerad i en soffa. UTAN snus dessutom. Jädrar i min låda vad synd det va om mig. Inget jag beklagade mig nämnvärt över, inte utåt, men sambon fick ju höra det ena och andra. Graviditeten tickade på och höftat räknat blev det ca 40 kilo upp på nio månader. 40 KILO! det är en hel människa. i vecka 12 hade jag redan gått upp tio. Min Barnmorska lät mig inte väga mig förrens i vecka 35 då var jag redan närmare 30 kilo upp. Så för min egen skull har jag fotodokumenterat detta fysiska (ack så fantastiska) spektakel.

 1. Maj 2011

 2. Veckan innan plusset på stickan, tjejmilen avklarad på 1h 2 min

 3. Vecka 22

 4, dagen innan Elsa kom

 4. Fötterna dagen innan förlossningen

 5. Fot dagen innan förlossning

 6. Jag har vaknat på intensiven, träffar och håller vår dotter för första gången

 7. Idag, nio månader senare

8, Idag nio månader senare.

Jag är sjukt tacksam för livet jag fått genom att bli mamma, jag är mer tillfreds med mig själv och jag har hittat en balans. Det handlar inte om kilon, det handlar om hälsa. Att kroppen kan bära 40 kilo mer än vad den ska och sedan orka föda fram ett barn och sen hitta tillbaka till sin form, det är for mig fantastiskt. Efter förlossningen som slutade i kamp om liv för både mig och Elsa, har jag lärt mig att uppskatta det jag har, jag tar vara på livet mer idag än tidigare. Det är skört och bräckligt och allt för kort för att hängas upp vid kilon hit och dit. För mig, idag, handlar det om att må bra vara sund både fysiskt och psykiskt. Jag har fortfarande problem med ryggen och därför är det viktigt att hålla igång, träna upp mig, stärka mig, Elsa blir inte lättare att bära och kroppen min måste hänga med allt eftersom hon växer. Och jag tror på framtiden och på syskon, därför ska jag bli stark på alla vis. Målet för 2013. Inga nyårslöften som ni märker, detta har tagit tid, det är redan Mars och snart blir hon ett år- nu fortsätter jag sticka och leka med min fina tjej!